Ett ständigt omtalat ämne i vårat samhälle är pengar. Inte så konstigt med tanke på att man, sorligt nog, inte klarar sig utan dom. Andra ämnen som människor i vår västerländska kultur etsat sig fast vid är lycka. Och lycka det får man (tydligen) genom att vara rik och i vissa fall - good looking.
Detta ämne "Rik innebär lycka" samtalas det mycket om. Så pass mycket så att jag ärligt talat börjat tröttna på det. Men trots det så tänkte jag ta upp ämnet en kväll som denna. Här, för mig själv. I mitt instängda, gröna datarum. Bara jag, mina tankar, ett tangentbord och en skärm, för jag anser faktiskt att jag har något att komma med.

Jag fick en gång ett ordspråk av en vän som löd: "Lycka är att kunna le genom tårar man gråter". Jag bestämde mig för att ge detta ordspråk vidare till min mamma, trots att jag då inte förstod alls vad som menades. Vadå le genom tårar man gråter? Men eftersom jag alltid haft en liten förkärlek för små kärlekfulla dikter tyckte jag om den.
När jag idag tar mig en titt på det ordspråket ser jag något helt annat. Det finns det självklara men ack så fina budskapet att trots alla motgångar här i livet, alla gånger vänner sårar en, hjärtat brister eller man bara är trött på livet ska man inte glömma det man faktiskt har! Vännerna som faktiskt älskar en djupt, jag menar - varför skulle de inte älska en människa så underbar som faktiskt jag och du råkar vara?

Jag ser även möjligheter. Jag skulle inte vilja beskriva mig själv som en jätte positiv människa. Glad, men inte positiv. Jag har stunder då jag ger upp hoppet om allt. Vänner, kärleken till och med musiken som jag lever för! I stunder då andra har lätt för att hålla hoppet uppe faller jag pladaskt ner till marken med allt hopp som bortblåst. Medan jag i andra situationer vet och känner att det faktiskt kommer bli bra!

Många gånger har jag klagat över mitt liv. Men vad är det att fördöma? En alldeles vanlig tonårstjej med alldeles vanliga tonårsproblem.
Jag har gått igenom mycket, precis som de flesta andra har. I flera år led jag (ärligt talat) äver mina acnebesvär som jag skämdes, och fortfarande gör, över. Jag tänkte "bara mina finnar försvinner så kommer jag bli lycklig. Jag ska umgås med vännerna jämt och bara njuta av livet. När mina finnar svinner Då blir jag lycklig". Numera är de nästintill borta, med hjälp av olika slags medikamenter.
I ett år gick jag runt och liknade mest Quasimodo med min korsett mot min skolios. Allt för att försöka få min ryggrad att hålla sig på plats och inte bli mer sned! Jobbigt var det, dag ut och dag in. Och jag tänkte: "Bara jag blir av med min korsett så blir allt bra. Jag ska ut och gå och slipper alla dessa fula kläder. Så fort jag blir av med den så kommer jag bli lycklig."

Idag har jag varit utan min korsett i två, snart tre år. Idag lider jag mest över hur jag ser ut. Jag är inte så smal som jag önskar, faktiskt lite för tjock enligt tabeller och jag försöker att gå ned i vikt men det är otroligt svårt. Men idag tänker jag "När jag gått ner alla de där kilona och ser ut som jag vill - då. Då äntligen kommer jag att bli lycklig!"
Men innerst inne tror jag inte att jag kan definera ordet LYCKLIG. Om jag inte är lycklig, vad är jag då med mitt liv? Inte missnöjd i alla fall. Och något är jag ju så visst borde jag vara lycklig.

Och åter till ämnet money = happyness.
För huur många gånger går jag inte där i stan bland alla affärer och tänker: "Tusan vilken snygg tröja. Om jag bara hade råd med den. Men 700 för en tröja är väl lite väl överdrivet. Åh, tänk om jag bara hade hur mycket pengar som helst. Då kunde jag köpa vad jag ville, när jag ville - HUR jag ville. DÅ skulle jag vara lycklig!"
Är lycka att kunna köpa saker när man vill, hur man vill? Är inte lycka att uppleva små,små lyckostunder då man unnar sig den där tröjan för 700 kronor?! Är inte lycka att få det där lilla, egentligen, obetydliga armbandet av en vän istället för att köpa det själv?!
Jag tror vi alla fått den där frågan "vad skulle du göra om du blev miljonär?". För några år sedan svarade jag: "åka utomlands, köpa motorcykel till pappa, bil till mamma och mina systrar och shoppa hur mycket kläder som helst."
Idag svarar jag, helt ärligt, att jag skulle lägga undan lite pengar till mig själv och framtiden. Sen skulle jag ner till Afrika, bygga en skola, utbilda personal - göra något för andra människor. För att få se andra människors lycka är att själv bli lycklig.

Jag tror inte att jag skulle bli så mycket lyckligare av att kunna köpa vad jag ville då det inte skulle göra så stor skillnad i min budget. Det jag skulle bli lycklig av är en heldag med underbara vänner, bara så enkelt som att ta båten ut på sjön. Sola, bada, prata om allt mellan himmel och jord. Det må låta som en klisché att säga att rikedom inte är lycka. Men för min del är det precis så det är.
Pengar bringar lycka om man använder det på rätt sätt. Man kan köpa bilar till sin familj, en hund, hästar, hus - vad som helst. Men det vi människor faktiskt behöver, det vi lever på är värme, umgänge och kärlek. Först när vi har det - kan vi anse oss själva lyckliga!