Sista dagen på bullret idag. Och jag ska jobba - hela dagen, hela natten, halva morgonen. Jag spyr av bara tanken eftersom jag inte känner mig helt frisk. Meeen vad gör man inte, ett löfte är ett löfte.

Jag tänkte rapportera från gårdagens vistelse på stan under kvällen. Otroligt mycket folk, otroligt mycket fyllefolk. Men ack, så trevligt.
I can only speak for myself, vill jag börja med att poängtera. Det innebär att jag berättar om min kväll.
Jag började med att dejta mina lovely classmates Frida och Erika. Frida hade stort band så hon tog av sig det och sa: "Såhär gör vi. Du sätter på dig bandet, går in med Erika. Inne på omrdet tar du av dig bandet, ger till Erika som kommer ut med det till mig. Kom nu, nu ska du in." Det vore otroligt roligt, det hade varit så otroligt roligt, rättare sagt. Men jag skulle träffa Sofia om en kvart och skulle gå bortot om fem minuter. Men jag skulle ringa om jag ångrade mig, vilket jag inte gjorde - ringde alltså.
Men jag hade en trevlig kväll ändå. Det kommer bli så tomt imorgon, när allt folk är borta med vinden, bara sådär. Men det har snart gått ett år igen. Och då ska jag bannemig ha min biljett!!

Nu har jag inte tid anymore. Duschen väntar och sedermera även arbetet.
Huvaligen!