Den självklaraste saken i världen tycker vi, många av oss, några av oss. Vänner!
För om inte Det är det bästa som finns, vad ska då föreställa att vara det?

Jag ska bli personlig.
Den här sommaren var förutspådd av mig att bli den absolut bästa i mitt liv, den har varit bra. Estland liksom! Bara man skriver det så ryser man ju för så bra var det!
Men om den här sommaren har varit den bästa i mitt liv? Nej, det kan jag inte säga. Men det är klart, att jämföra en sommar i åldern 17 mot en i åldern 10 är inte rättvist. När jag var tio år lekte livet och ordet olycklig fanns inte en på kartan...

Men den här sommaren:
Vissa dagar har varit... hemska faktiskt. Man ville aldrig lämna den där sängen och man var fylld av besvikelse, på livet, på alla andra. Varför? Jodu, den som visste.
Andra morgnar har man vaknat och bara ångrat allt man gjort och inte förstått varför man sa som man gjorde, som om det här verkligen skulla göra saker och ting bättre?!
Man har vaknat och stutsat upp ur sängen för allt bara varit så fantastiskt... normalt och bra.

Och dem där dagarna, då benen vägde bly och hela kroppen vägrade gå upp för trappen för att äta frukost, för att fortsätta ännu en dag i det där jävla livet och göra det ännu jävligare. (Jo, så illa var det). Då på något konstigt vis, precis när jag behövde det som mest, ringde telefonen och displayen visade "nu väntar ett samtal som kommer göra din dag". Den där displayen är minnsann inte så tokig för ack så rätt den hade.

Jag kunde vakna en dag och livet lekte, sen plötsligt så ja, ni vet vad jag menar. Då tar man fram telefonen skickar iväg ett sms eller bara ringer ett samtal och så vips, så är man där igen - tillbaka på topp. När man sitter där i telefonen och så deprimerande talar om alla ens problem hör man ju hur dumt och invecklat man faktiskt tänker. I hate to tell you but that's how we work. Kvinnor alltså, tjejer, flickor - you name it.

Det är ganska otroligt att de där varelserna som går under kategorin "vänner" alltid får en på bra humör och lyckas få en att gå vidare. Utan dom skulle jag nog fortfarande sitta och sörja över kärleken jag hade när jag var fem år.

Vänner är nog världens bästa uppfinning, delar förstaplatsen med kramar, förståss.